Till Helsingfors?

Innan du scrollar vidare: den här texten tar ungefär två minuter av din tid.

Jaha! Nu har jag gjort det – jag har flyttat till Helsingfors!

För mig är detta ett viktigt steg på min livsväg. Nu får ni upprepa det berömda uttrycket i kör: ”Lycka till på den väg du har valt.” Även om det handlar om en våg av förändringar, förändras egentligen ingenting: flytten till Helsingfors är en naturlig fortsättning på det som har hänt i mitt liv under de senaste åren.

Jag har fått arbeta med ungdomsfrågor, hållbar utveckling, kommunikation och samhällsengagemang i en rad olika roller. Gång på gång har jag ändå återvänt till sidan ”Kommande resor” i VR:s app, där jag har kunnat förundras över dussintals resor mellan Åbo och Helsingfors. De som har läst mitt nyårsinlägg vet ju att jag förra året reste en sträcka som motsvarar halva jordens omkrets — cirka 20 000 kilometer — med finländska fjärrtåg.

Det ständiga resandet är förstås tröttsamt, även om det är avkopplande att sitta på tåget. Det svåraste i den här ekvationen var hemresorna: tågen som anlände till Åbo på kvällarna kl. 23.09, och därifrån vidare till hemtrakterna i Reso på ett eller annat sätt.

Jag är fast övertygad om att förtroendeuppdrag kräver närvaro. Därför tar mitt arbete i Egentliga Finland inte slut här. Vi har ju utmärkta förbindelser från Helsingforsregionen till Åbo! Det är lättare att resa till Åboregionen en eller två gånger i veckan än att göra fem eller sex resor till Helsingfors.

Jag fortsätter som sekreterare för Samlingspartiets unga i Egentliga Finland samt som styrelseledamot i Samlingspartiets unga i Åboregionen. Jag fortsätter även som andra vice ordförande i Resos ungdomsfullmäktige fram till slutet av den nuvarande mandatperioden, i enlighet med förvaltningsstadgan, liksom som sekreterare för Reso församlings ungdomsinflytandegrupp fram till mandatperiodens slut.

Egentliga Finland har varit en viktig plats för mig när det gäller utveckling, lärande och påverkan. Reso, Åbo och hela regionen — särskilt gymnasiet i Reso och Egentliga Finlands förbunds påverkarskola — har gett mig oerhört mycket. Det är ju därifrån de flesta av de människor och erfarenheter som har format mitt samhällstänkande kommer.

Helsingfors är något nytt, men samtidigt så bekant. Jag har redan gått genom Sanomatalo dussintals gånger, väntat på nästa evenemang på bänkarna i Ode och spanat efter tåg i korridorerna på Steissi. Jag tänker fortsätta arbeta för att göra samhälleligt engagemang mer tillgängligt för alla.

Ja, Egentliga Finland följer fortfarande med.

Det är bara det att Helsingfors nu råkar vara det ställe jag kallar hem.

Och det viktigaste av allt: arbetet fortsätter.